Facklan har förts vidare. Elden har delats. Cirkeln är sluten.

Vi sitter nu i huvudarenan. Det är tyst. Det är mörkt.
Precis som det var på måndagskvällen, när allt började.
Planen som ekade av jubel vilar nu stilla. Ljusen som dansade i taket har slocknat. Men något finns kvar i stillheten – något oförglömligt.

En gång i tiden ledde alla vägar till Rom.
Idag, när världen är öppen och alla kan välja sin egen väg, betyder det något alldeles särskilt att så många valde Kalmar.
Ni kom med passion, med glöd, med färg. Utan er hade den här turneringen varit som ett paket fyrverkerier som aldrig tändes – full av potential, men utan gnista.
Ni var gnistan. Och ni tände himlen.

Kalmarsund Floorball Cup 2025 är över.
Medaljer har hängts runt stolta halsar. Pokaler har höjts mot taket. Tårar – av glädje, utmattning, eller bara för att det är slut – har fallit. Ett kapitel är färdigskrivet. Men det här är inte bara dåtid. Det är ett frö till det som väntar.

För den här turneringen är innebandyns Uroboros – en symbol för evig återkomst. Slutet viker in i början.
Cirkeln sluter sig aldrig helt. Den snurrar, den lever, den väntar på nästa gnista.

Det här ögonblicket? Det är inget punkt.
Det är ett trepunkt...
Tre punkter mellan stycken som håller plats för det som kommer härnäst. Årets berättelse är färdigskriven. Men bläcket? Det tar aldrig slut. Påfyllningen är redo. Nästa mening? Den är din.

I år byggde vi allt kring ett enda tema: bron.
Inte bara som konstruktion, utan som symbol. För förbindelse. För gemenskap. För modet att kliva över till något nytt. Vi hoppas att det ni fann här – modet att utforska, glädjen i att vara tillsammans, styrkan i olikheter – följer med er. Att det inte bara blir ett minne, utan en livshållning.

För upplevelser går att ta med sig.
Det du lärt dig här kan du använda överallt.
Om du fann balans i Kalmar – bär med dig den balansen hem.
Om du vågade drömma här – våga ännu mer dit du åker nästa gång.

Till innebandyfamiljen –
Tack för att ni påminner oss om att inget är omöjligt.
Tills vi ses igen... bron står kvar.